Rosenblad

Det var en gång ett litet rosenblad
och rosen som hon växte på var röd
så föll hon av en dag för då var rosen död
Då for en yster vind förbi, då vart hon glad.
För vinden var en glad och eldig fyr, som var på väg från söder i mot nord
han blåste hennes öra fullt av fagra ord
Kom hjärte vän sa vinden kom.
Då blev hon yr

Hon kunde inte motstå det han sa, hon skänkte honom allt om vad han bad
Han förde hennes med sig till den store stad
Här ska vi bo vi två sa han.
och hon sa ja
men vinden var ett trolöst exemplar, som bara ville tumla runt i skyn
Han blåste henne från sig, hon föll ner i dyn.
Sen for han hastigt bort från stan och hon blev kvar.


Så skulle ni se ett blomblad någonstans, bland skräp och smuts i våran glada stad
minns att hon en gång var ett vackert rosenblad
Hon älskade en vind en gång och hon blev hans
Rosen som hon växte på var död,
vinden som hon älskade han for
Var natt går hon igen i rummet där jag bor
Hon kallas rosenblad och hennes färg är röd

Text. Cornelius