Barn ser med alla sinnen och hela kroppen så länge världen är ny och underbar. Sedan blir bilderna upprepningar, vana, slentrian. Det är vemodigt, därför kan man ibland känna sorg när man ser något fint, något som man vet är vackert men som inte berör en. Något har gått förlorat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar