Sitter här och mår piss.
Ska avliva Shy i morgon eftermiddag.
Hennes tumör är så stor nu att den börjar vara i vägen och störa henne, så det är dags för henne att vandra vidare till regnbågsbron.
det känns som om hon vet om att det är dags i morgon. Hur förklarar man för liten råtta så liten råtta förstår?
Kommer sakna hennes pussar och kelande. Kommer sakna att han en liten råtta som hoppar fram och ska busa med min hand. Kommer sakna en liten råtta i sin hängmatta. Allting känns bara så tungt. Sista middagen är serverad. Hon fick sin favorit. Välling med en klick äppelsylt i och grönsaker på sidan om. i morgon kväll är hon på ett bättre ställe. Men det känns så fruktansvärt ont att hon inte kan få vara kvar med dom andra tjejerna. Men jag vet att det är dags för henne att gå vidare nu.

Så i morgon kommer jag göra i ordning transportburen för hennes sista färd. Sen ska jag ha henne i min famn tills hon somnar in. Sen ska hon kremeras och på tisdag eller onsdag ska hon strös hos mamma och pappa.
Känns bara så grymt att ta henne från hennes hängmatta, stoppa ner henne i transport buren och sedan packa ner urnan i väskan och åka och avliva henne.
varje gång undrar jag varför jag har djur. Det är så fruktansvärt svårt att släppa taget om dom.
Men så mycket lycka hon gett mig den lilla tjejen. Det kan aldrig försvinna bara för att hon får vandra vidare.

Ett litet frö får dö och bli till liv igen.